för distriktsläkare
AKUT ASTMA
OMEDELBART OMHÄNDERTAGANDE
Rummet skall vara svalt och patienten ges möjlighet att sitta upp med stöd för armar och axlar.
Anamnes
Tidigare behandling, underhållsbehandling och aktuell anfallsbehandling.
Status
AT, andningsfrekvens, puls, blodtryck, auskultation, PEF (om patienten orkar)
Saturationsvärde
Om pulsoximeter finns. Håll saturationen <90%
I.v. infart
Sätts om svår attack.
Syrgas
Via näsgrimma 2-5 l/min, mer om påverkad patient. Till patient med kroniskt obstruktiv lungsjukdom bör lägre flöden ges. Risken för kolsyreretention är ringa i akutskedet. Det är ett konstfel att inte omedelbart ge syrgas till en påverkad patient.
Inhalation
ß2-stimulerare i högdos ges via nebulisator med munstycke eller mask t.ex Ventoline 0.15 mg/kg dvs ca 10 mg till en patient som väger 70 kg. Tillägg av Atrovent 0.25 mg/ml:2 ml=0.5 mg kan förbättra bronkdilatationen. Inhalationsbehandlingen kan upprepas efter 20-30 min. Dosen minskas om besvärande biverkningar som tremor och hjärtklappning uppträder. Det är viktigt att patienten under nebulisatorbehandlingen andas jämna, djupa andetag och inte hyperventilerar.
Om Maxin nebulisator används ges förslagsvis Ventoline 5mg (1ml av lösningen 5mg/ml) +Atrovent 0.25 mg/ml: 1 ml vilket ger en volym av 2 ml. Denna lösning ges under 2 min och upprepas ytterligare en gång efter 15 min.
Kortison
Effekt märks först efter ett par timmar. Bör ges åtminstone som engångsdos. Ges i första hand som peroral dos. tex. tabl. Betapred 0.5 mg 8-16 st upplöst i vatten (=4-8 mg). Ibland behövs kortison i.v. i högdos t.ex Betapred 8 mg.
Injektionsbehandling
Vid uttalad astma kan inhalation vara svår att genomföra eller verkningslös då läkemedlet ej når fram till effektorstället. Ge då först Bricanyl (0.5mg/ml) 0.25-0.5mg s.c.
Till svårt påverkad patient med nedsatt perifer cirkulation ges:
Bricanyl (0.5 mg/ml) 1/2-1ml spädes med 10 ml NaCl. Ges i.v. under 5-10 min.
Teofyllinpreparat har en ogynnsam effekt/biverkningsprofil. De kan dock ges som tillägg vid otillräcklig effekt av ß2-stimulerare. Vid mycket svårt astmaanfall ges teofyllin i.v. initialt tillsammans med ß2-stimulerare. Ge Teofyllin (20 mg/ml) 0.25-0.30 ml/kg kroppsvikt i perifer ven under cirka 20-30 min (förslagsvis fördelat på 2 doser).
Observera! Halvera dosen om patienten har oral underhållsbehandling med teofyllinpreparat.
Om behandling ej ger effekt
Patienten bör till sjukhus för bedömning och eventuell inläggning.
INFÖR HEMGÅNG
Kort och lindrig astmaförsämring.
Öka ev inhalationssteroiddosen.
Långvarig och/eller svår attack
T. Prednisolon 30-40 mg/dag fördelat på två doser eller T. Betapred 3-4mg dagl. i endos samt ökad inhalationssteroiddos. Behandlingstiden avhängig hur länge astmaförsämringen pågått respektive hur snabbt återgång till habitualstatus sker. Nedtrappning behövs ej om kur <10-14 dagar.
Antibiotika?
Om patienten har inslag av kronisk bronkit ökar indikationen. Annars samma bedömningsgrund som vanligt dvs bakteriell infektion. CRP kan vara av värde. Gulfärgade sputa kan bero på eosinofila blodkroppar och behöver inte vara uttryck för bakteriell infektion.
PEF
Dokumentera alltid PEF innan hemgång. PEF dagbok initieras.
UPPFÖLJNING
Alltid uppföljning av akut astma. Återbesök eller om väl förtrogen patient telefonkontakt med ansvarige läkaren. Jourläkare bör informera den ansvariga läkaren om akutbesöket.