för distriktsläkare
FÖRSTOPPNING
Förstoppning kan vara organiskt eller funktionellt betingad.
Symtom
Hård avföring och besvärande eller smärtsam tömning färre än tre gånger per vecka.
Organiska orsaker till förstoppning
· Anatomisk: ex analstenos
· Endokrin: ex hypotyreos
· Metabol: tex. Cystisk fibros
· Födoämnesintolerans: ex celiaki
· Neurologisk: ex Mb Hirschsprung
· Psykiatrisk: ex depression, anorexi
Organisk orsak till förstoppning är betydligt mindre vanligt än funktionell förstoppning. Tidig debut och tillväxtavvikelser talar för organisk orsak. Remiss till barnläkare vid misstanke på organisk orsak till förstoppning.
Funktionell förstoppning
Förekommer hos 10 % av alla förskolebarn. Debuterar oftast i två-årsåldern, ofta när barnet slutar med blöja. Orsak kan vara konstitutionell med tendens till ”trög tarm”. Kostens sammansättning kan ha betydelse. Kan också uppkomma efter infektion, blöjdermatit eller analfissur. Inte sällan finns primära eller sekundära psykiska komponenter med i bilden.
Av rädsla för smärtor i samband med tarmtömningen försöker barnet hålla tillbaka denna (”pottskräck”) vilket leder till fekal retention, dilatation av ampullen och så småningom förlust av normal sensibilitet. Detta medför en inkomplett relaxation av inre sfinktern och en paradoxal kontraktion av den yttre och därmed svårigheter att tömma tarmen.
Symtom
Nedsatt aptit, ofta vaga buksmärtor, förstoppningsdiarré och enkopres är vanliga symtom.
Diagnostiska kriterier vid funktionell förstoppning är symtombaserade.
Anamnes
Avföringens konsistens, frekvens, smärtor, kostanamnes, vätskeintag, fysisk aktivitet. Tillväxt? Förstoppningsdiarré. Om barnet någon gång har rejäl tömning av tarmen ej troligt med Mb Hirschsprung eller stenos. Smärta eller knip vid defekation kan tala för analfissur.
Status
Bukpalpation. Inspektion av analregionen. Psykomotorisk utveckling. Tecken till endokrin, metabol eller neurologisk sjukdom.
Vid uttalade, långvariga, recideverande besvär får utredningen drivas vidare, liksom vid tecken till bakomliggande sjukdom. Utvidgat status med rektalpalpation. Riktad metabol och endokrinologisk utredning kan vara aktuell ( tex elektrolyter, glutenserologi, thyroideaprover). Vid behov remiss till barnläkare för bedömning.
Behandling
Undvik stoppande kost t ex spagetti, makaroner, pannkaka, vitt bröd, ris och stora mjölkmängder. Ge fiberrik kost: fullkornsvälling, grönsaker, frukt (ej bananer). Mycket viktigt med riklig vätska.
Toalettregim: viktigt att barnet i lugn och ro får sitta på toaletten helst två gånger dagligen efter måltid för att utnyttja den gastrokoliska reflexen. Bästa tidpunkten är efter frukost då gastrokoliska reflexen är starkast. Fotstöd vid toaletten kan underlätta.
Tänk på motion, vila och livsföring. Försök undvika maktkamp föräldrar - barn om tarmtömning.
Läkemedel
Mjukgörande laxermedel av typ Laktulos, Laktipex eller Importal skall användas regelbundet, oftast under lång tid. Dosering:
· Flaskbarn: 1 ml Laktulos/100ml modersmjölkersättning eller välling.
· Barn upp till 4 år: Börja med 10 ml Laktulos/dag. Minska/öka dosen efter några dagar beroende på effekten till ett dosintervall på 5-40 ml Laktulos/dag.
· Barn äldre än 4 år: Börja med 20 ml Laktulos/dag. Minska/öka enligt ovan. Importal: 1/3-1/2 dospåse dagligen.
Mjukgörande medicin skadar inte tarmen. Enstaka barn kan bli uppblåsta och få ont i magen särskilt om det finns en faecesplugg i rektum. Viktigt att dricka mycket vid denna typ av medicinering.
· Om barnet inte haft en stor, ordentlig avföring på tre dagar ska ampullen tömmas med hjälp av Klyx. Microlax kan ibland bara ge en tömning av en del av fekalproppen och kan ge sveda.
· Tillägg Laxoberal droppar 3-5 droppar/dag, kan ökas stegvis upp till 10 droppar/dag om ovanstående behandling inte är tillräcklig. Motorikstimulerande laxermedel bör användas endast begränsad tid, högst någon månad.
· Bulkmedel; Visiblin, Lunelax och Inolaxol kan vara alternativ till större barn.
· Scheriproct eller Xyloproct 1/3-1/2 supp. 30-60 min före toalettbesök ges vid smärta eller rädsla i samband med avföring.
Vårdnivå och remittering
Remiss till barnläkare om behandling inte är framgångsrik