Landets kommuner har det största ansvaret för personer med psykiska funktionshinder. Kommunerna ser till att vardagen fungerar – med boende, aktiviteter, sysselsättning m.m. Först när människor behöver mer högspecialiserad psykiatri träder vi på landstinget in.
Lagar som påverkar den psykiatriska vården och slår fast människors rättigheter är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, Sekretesslagen, Patientjournallagen, Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV).
Lagarna finns bl.a. att läsa på http://www.riksdagen.se/ (klicka vidare på Lagar och förordningar).
Här har vi plockat några exempel på vad lagarna innebär:
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska vara av god kvalitet.
Alla människor ska kunna känna sig trygga och väl omhändertagna i vården.
Patienten har rätt att ta ställning till behandlingen och att påverka den.
Vi ska informera patienten på ett begripligt sätt. Patienten har i de allra flesta fall rätt att läsa sin patientjournal (som också ska vara lättbegriplig). En läkare kan, om han/hon anser att patienten t.ex. kan ta skada av informationen i journalen, neka patienten att läsa den. Patienten kan överklaga beslutet hos förvaltningschefen och, vid avslag även där, till kammarrätten.
Alla medarbetare har tystnadsplikt. Patienten avgör själv om information får lämnas ut till t.ex. anhöriga eller inte.
En patient kan omhändertas i tvångsvård om hon/han har en allvarlig psykiatrisk störning (förvirring, tankestörningar, hallucinationer, vanföreställningar m.m.), säger nej till frivillig vård – och om vården inte kan ombesörjas på annat sätt än genom kvalificerad psykiatrisk dygnet-runtvård.
Så snart en patient tagits in för tvångsvård ska en vårdplan upprättas. Planen ska, så långt som möjligt, formuleras i samråd med patient och anhöriga. Normalt är tvångsvården rätt kortvarig (oftast bara den tid som behövs för att häva ett akut tillstånd). Eftersom tvångsvård är en mycket känslig åtgärd, är den omsorgsfullt reglerad i olika nödvändiga steg. Så här är gången:
En läkare i allmän tjänst bedömer patienten och skriver ett vårdintyg. Inom 24 timmar ska patienten bedömas och vårdintyget godkännas av en specialistläkare. Patienten kan nu vårdas med tvång i fyra veckor. Om tiden behöver förlängas ska läkare motivera skälen till detta vid en förhandling i länsrätten (patienten har rätt till offentligt biträde i förhandlingen). Om skälen är starka nog, bifaller länsrätten tvångsvården i fyra månader räknat från intagningstillfället.
Från allra första stund, d.v.s. redan då vårdintyget skrivs, ska tvångsvården fortlöpande utvärderas. Så fort patientens tillstånd förbättras, när kriterierna för tvångsvård inte längre uppfylls, ska den upphöra.