Badhusanställdas exponering för desinfektionsbiprodukter i luft

(Första pris i sektionen för Arbets- och Miljömedicin vid Riksstämman 2011)

Bakgrund

Utländska studier har visat samband mellan slemhinneirritation och luftvägsbesvär hos badhuspersonal exponerade för desinfektionsbiprodukter.
Svenska studier är få och data saknas för att etablera säkrare gränsvärden.

Metod

Desinfektionsbiprodukter provtogs parallellet personburet (n=52) och stationärt (n=110) på
åtta badhus i Mellansverige.
Trikloramin provtogs på kvartsfiberfilter och trihalometaner (THM) på multiadsorbenten Carbotrap™ 300.
Analys av trikloramin utfördes med jonkromatografi och konduktivitetesdetektor. THM analyserades med ATD-GC-MS.

Resultat

Stationära trikloraminhalter gick i linje med tidigare utländska studier medan personburna mätningar saknar jämförbara data (tabell 1). Studiens personburna mätningar visade på halva trikloraminhalter jämfört med parallella stationära mätningar (figur 1).
Uppmätta THM dominerades av kloroform med halter långt under gällande hygieniska nivågränsvärde (10 000 µg/m3) (tabell 1).

Slutsats

WHO:s rekommenderade riktvärde för trikloramin (500 µg/m3) baseras på stationära mätningar.
Vår studies relation mellan personburna och stationära mätningar påvisar att WHO:s halverade riktvärde (250 µg/m3) skulle kunna utgöra riktvärdet för personburna mätningar.
Uppmätta halter av trikloramin var låga jämfört med dagens riktvärde, men kan användas som grund för att etablera ett säkrare gränsvärde för personburna mätningar.