Biologisk övervakning och hudupptag vid exponering för kobolt vid hårdmetalltillverkning

Bakgrund

Vid tillverkning av hårdmetall används kobolt som bindemedel och hårdmetalltillverkning har associerats med ett flertal hälsorisker orsakade framförallt av exponering för kobolt som irritation i övre och nedre luftvägarna, hjärtpåverkan och lungcancer. Kobolt kan även ge upphov till allergiska kontakteksem vid hudexponering.

Metod

Biologisk provtagning av kobolt i urin och blod utfördes på 72 arbetstagare vid 10 avdelningar på ett företag i Mellansverige.
För att studera koboltexponering på hud användes en syratvätt-teknik där bestämda hud-områden (panna, ovansida hand, handled, insida hand) tvättades med salpetersyra på wipes. Hudtvätten genomfördes efter cirka två timmars arbete.
Kobolthalten i urin, blod och på hud bestämdes med ICP/MS.

Resultat

För 98 % av arbetstagarna låg kobolthalterna under eller strax över normalvärdet för urin (40 nmol/l) respektive blod (10 nmol/l), se tabell. Tre individer översteg det finska biologiska gränsvärdet för kobolt i urin (600 nmol/l).

Halterna av kobolt på hud varierade mellan <0,00073-100 µg/cm² och timme och de högsta värdena noterades på insida hand 0,046-100 µg/cm² och timme.
En korrelation kunde ses mellan kobolthalter i olika dammfraktioner i luft och differensen över dag för kobolt i urin respektive blod,
se figur 1 och 2.
En statistiskt säkerställd korrelation mellan exponering via hud, med hänsyn till dammhalterna i luft, i relation till kobolthalten i blod kunde ses (r²=0,32; p<0,01).

Större bild

Större bild

Slutsats

Kobolthalterna i urin respektive blod var mestadels låga.
Resultaten för kobolt på hud visade stor variation och de högsta halterna noterades på insida hand. Det är dock svårt att värdera kobolthalterna då en ny provtagningsteknik har använts och gränsvärden saknas.
De statistiska analyserna tyder på att hudexponering kan ha betydelse för det totala koboltupptaget.