Fotokemisk tumörbehandling

 

• Vad är fotokemisk tumörbehandling
• Behandlingsresultat
• När skall/kan man använda fotokemisk behandlingsteknik
• Biverkningar

Vad är fotokemisk tumörbehandling

Fotokemisk tumörbehandling är en relativt ny metod för behandling av cancer. Synonyma namn på engelska är photochemotherapy och photodynamic therapy (PDT). Det förkommer också att man på svenska kallar behandlingen för fotodynamisk behandling.

Man kan använda tekniken för behandling av ytliga hudtumörer eller förstadier till cancer genom att applicera en salva på huden under några timmar och därefter belysa området med ljus. Större och djupare belägna tumörer kan behandlas genom en intravenös injektion av ett läkemedel som har speciella egenskaper. Läkemedlet ”fastnar” i tumören lättare än i omgivande vävnad och den kan också förmedla ljusenergi till i kroppen normalt förekommande syre (triplett formen). Syret förvandlas kortvarigt till en mycket giftig form (singlet syre) som dödar celler. Eftersom det finns mera läkemedel i tumören än i normal vävnad får man ett selektivt avdödande av tumören.

Det förefaller också vara så att vävnadens skelett (kollagena fibriller) bibehålles i hög grad och kan underlätta läkningen efter en behandling. Dessvärre är skillnaden i läkemedelskoncentration mellan tumör och normal vävnad inte så stor som skulle önska. Detta innebär att man måste dosera läkemedel och ljus med stor noggrannhet.

Fotokemisk behandling kan användas i situationer när vanlig terapi (kirurgi och strålbehandling) har sviktat eller som första terapi när tumören sitter i ett så känsligt område att vanlig behandling kan ge svåra och livslånga biverkningar. Behandlingsmetoden har använts för patientbehandlingar i över 20 år. Det har varit svårt att få traditionella jämförande studier utförda. Varje behandlingscenter har dock i regel ett antal patienter som följts i många år efter behandling och där resultaten för enstaka patienter har varit utmärkta.

Som exempel på situationer där vi har använt fotokemisk behandling kan nämnas

• Cancer bakom näsan som återkommit efter strålbehandling ibland efter två behandlingar till så kallad ”full dos”.
• Cancer i kinden som strålbehandlats och opererats flera gånger och som återkommit.
• Cancer i mjuka gommen som första behandling för att undvika bieffekter av strålning och kirurgi. Observera att det är näst intill omöjligt att kirurgiskt laga mjuka gommen utan att man får problem med att mat och dryck åker upp i näsan vid sväljning och att talet låter nasalt.
• Cancer i mjuka gommen som återkommit efter tidigare strålbehandling.
• Cancer i struphuvudet som återkommit efter tidigare strålbehandling.
• Cancer i struphuvudet som är relativt okänslig för strålbehandling och som återkommit efter kirurgisk behandling.
• Cancer som återkommit bakom näsan efter tidigare strålbehandling och där den nya tumören vuxit in i områden under skallbasen som ej kan nås av laserns behandlingsljus. Vi har behandlat en patient 8 gånger för att lindra trycksymptom bakom näsan.
  upp

Behandlingsresultat

Vi försöker i första hand behandla med avsikt att bota. I undantagsfall kan det vara meningsfull att behandla palliativt dvs för att lindra symptom.
Vi har patienter som behandlats på vår enhet med fotokemisk teknik och som kunnat följas över tio år utan att en ny tumör återkommit. Trots tidigare konventionella behandlingar som misslyckats försvinner tumörerna (under minst ett år) i ungefär 50 % av alla fall som behandlats med denna teknik
Det förekommer emellertid att tumörer återkommer även efter fotokemisk behandling.

När skall/kan man använda fotokemisk behandlingsteknik

En förutsättning för att det skall vara meningsfullt att behandla med fotokemisk teknik är att hela tumörområdet inklusive en marginal runt tumören skall kunna nås med ljus. Detta innebär att denna teknik inte är lämplig för behandling av dottersvulster som spridit sig generellt i kroppen.

Det finns flera applikationsmetoder som till exempel interstitiell teknik (glasfibrer som sprider ljus åt sidan sticks in i tumören). Den vanligaste tekniken är att använda en mikrolins för belysning av en yta. Vi har också glasfibrer men en liten rund ”glödlampa” som används för behandling av hålrum (till exempel brösthålan eller urinblåsan). För svåra områden tillverkar vi särskilda applikatorer för varje enskild patient. Behandlingen används inte rutinmässigt men kan vara av stort värde i därför lämpade fall.

Biverkningar

Den enda biverkningen av denna behandling som man behöver ta hänsyn till är en allmän överkänslighet för ljus. Huden lagrar de vanliga intravenösa läkemedel som används under åtskilliga veckor. Problemen minskar för varje dag under denna tid. Tiden då man behöver ta hänsyn till ljusöverkänsligheten varierar med det använda läkemedlet och är som regel minst 3 veckor och som längst 13 veckor. Om läkemedlet av någon anledning sprutas så att det hamnar utanför blodkärlet kan ett hudområde nära injektionsstället vara överkänsligt i flera månader.

För att underlätta för patienterna lånar vi ut ljusmätare med en tabell som visar hur mycket ljus man bör utsätta sig för varje under flera veckor framåt. Det är ingen fördel att helt undvika ljus på huden eftersom läkemedlet långsamt behöver blekas av ljuset. Direkt efter injektionen behöver det inte vara mörkare i rummet än att man kan läsa en bok. Vissa av dessa läkemedel är mycket potenta och patienter i andra länder har fått tredje gradens brännskador när man mot läkares instruktioner utsatt sig för direkt solljus på första till tredje dagen efter injektionen, det kan räcka med 15 minuter.

Om läkemedlet används som salva för mycket ytliga förändringar förekommer inte ovanstående biverkningar. Ovanstående text gäller endast när en intravenös injektion givits för behandling av större tumörer.
Några patienter har fått överkänslighetsreaktioner av läkemedlet, men detta är extremt ovanligt.
upp