Pacemaker/ICD

En pacemaker är en liten batteristyrd mikroprocessor som hjälper till att styra hjärtrytmen om hjärtat själv av någon anledning inte klarar av att göra detta hela tiden.

Många olika pcemaker-typer finns tillgängliga idag och det görs en noggrann bedömning av varje patient vid valet av lämplig pacemaker inför operation.
Vanligaste orsaken till att man behöver pacemaker är att hjärtat går för långsamt, s.k bradykardi. Detta kan uppstå spontant, som resultat av en infektion eller inflammation i hjärtats retledningssystem, efter hjärtinfarkt eller efter hjärtoperation.

Vanligast sker detta som ett resultat av åldrande, och ibland kan en bradykardi manifesteras i samband med medicinering vars effekt är att minska risken för hjärtrusningar. Dessa läkemedel har då inte orsakat bradykardin, utan endast gjort att tillståndet märks tidigare. Ibland kan utsättning av denna medicinering leda till att behov av pacemaker inte finns kvar, men ofta behöver man sätta in pacemaker ändå och också för att möjliggöra fortsatt behandling med ett viktigt läkemedel. Många patienter har besvär både av hjärtrusningar (s.k takykardi) och långsam hjärtrytm. Pacemaker blir då nödvändigt för att kunna behandla hjärtrusningarna. Batteriet i pacemakerdosan räcker olika långt beroende på hur mycket pacemakern arbetar.

Hos patienter som använder den mer kan den behöva bytas efter 6-8 år, m en i regel räcker den dubbelt så lång tid. Patienter med pacemaker går regelbundet (minst en gång per år) på vår Pacemakermottagning för att kontrollra att dosan fungerar som patienten behöver, och att batteriet räcker ytterligare minst ett år. Tekniska fel i pacemakerdosorna är extremt ovanligt, men kontroller behövs för att se att patientens rytmrubbning inte förändras över tid, vilket kan behöva omprogrammering av funktionen. Vid behov av ändrad funktion i dosan, sker detta genom en omprogrammering utifrån och och en radiosignal förändrar hur dosan arbetar. En pacemaker kan vara känslig för radiovågor, och man brukar därför rekommendera att man har ett säkerhetsavstånd på 15-20 cm till en radiosändare. Information om detta och annat rörande pacemakerdosan får patienterna i samband med operation och kontroller.

Första gången som pacemakern sätts in, vid den s.k nyinplantationen, så sätter man också in elektroder som stimulerar hjärtat. Denna operation tar därför lite längre tid. Dosbyte p g a att batteriet tar slut eller p g a att man behöver ändra till en annan dosa går i regel snabbare. Själva dosan placeras oftast under bröstmuskeln under det vänstra nyckelbenet. Patienten är vaken under ingreppet, är smärtstillad med lokalbedövning och har fått en lätt lugnande medicin. De flesta patienter kan gå hem samma dag som operationen. Om operationen sker senare på dagen, eller om patienten är äldre och i behov av annan hjälp och vård, så stannar man till dagen efter.

Enstaka patienter med stor risk att få allvarliga hjärtrusningar som kan leda till hjärtstopp och död och som inte kan behandlas på annat sätt kan få behandling med en ICD = inopererad defibrillator. Denna upptäcker en allvarlig hjärtrusning och kan ge behandling antingen med snabb stimulering av hjärtat eller avge en kraftig elektrisk stöt som återställer hjärtats normala rytm. ICD-dosan väger knappt 80 g och opereras in under bröstmuskeln med en liknande teknik som vid en vanlig pacemaker.