Handläggning av bitsår

Bitsår orsakas vanligen av sällskapsdjur, oftast hund och katt. Hästbett kan, förutom infektion, även orsaka kross- och och lacerationsskador p g a kraften i bettet. Bett från människa kan vara allvarliga framför allt ur infektionssynpunkt. De flesta bitsår läker utan medicinsk behandling men ibland uppstår infektioner.

Orsak till infektion

Vanligast vid både hund- och kattbett är Pasteurella multocida. Över hälften av alla hundar och katter bär denna bakterie i munhålan. Den kan också ge infektioner efter klösskador och om hunden/katten slickat på ett sår. Vid hundbett kan även uppstå infektioner med Capnocytophaga Canimorsus (ovanligare).

Det kan även förekomma olika streptokocker, stafylokocker och anaeroba bakterier. Vid människobett orsakas infektioner vanligast av olika streptokocker, både alfa- och betahämolyserande, Staph aureus, Eikinella Corrodens, Haemophilus influenzae, betalactamas producerande anaeroba bakterier m.m.

Symtom vid infektion

Lokal reaktion med inflammation dvs värmeökning, rodnad, svullnad och smärta. Pusbildning kan uppstå. Även svåra infektioner som sepsis, meningit och osteomyelit förekommer. Infektionsrisken är störst vid punktionssår (djupa ex. kattbett). Senskada? Penetration av led? Lokal hos vuxna vanligen hand eller arm. Hos barn oftast huvud, ansikte och hals.

Pasteurella multocidainfektioner debuterar vanligen inom ett,  maximalt två, dygn från bettet. Om senare debut av infektionssymtom talar det för annan etiologi.

Utredning av bitskador

Klinisk undersökning. Kontrollera alltid sen-, kärl- och nervfunktion vid extremitetsskador. (Distalstatus) . Tag odling, aerob och anaerob. Ta prover från sårkanterna. Ange på remissen att det är en bitskada och bitande djurart. Ange även eventuell antibiotikaallergi.

Behandling av bett, allmänt

Riklig renspolning med NaCl. Mekanisk rengöring vid behov. Röntgen vid misstanke av fraktur eller främmande kropp. Högläge och immobilisering.

Sårsutur? Som regel lämnas såren öppna eller adapteras med (strip) eller lösa suturer för senare sekundärsutur vid behov.

Om misstänkt/verifierad penetration av led eller senskida, dvs framför allt vid bettskador i händerna, bör antibiotika”profylax” övervägas (se nedan för preparatval). Annars är antibiotikaterapi aktuell först vid tecken på infektion (se nedan).

Ge tetanusvaccin i boosterdos 0.25 ml om patienten är vaccinerad och mer än 10 år gått sedan 3:e injektionen. Om mindre än 10 år ej boosterdos. Humant immunglobulin ges till ovaccinerade patienter, om tetanusinfektion kan befaras (1 ampull = 250 IE). OBS: Äldre personer och speciellt kvinnor har ofta ett dåligt grundskydd.

Behandling av infekterade bett

Förutom ovanstående ”kirurgiska” behandling bör antibiotika ges. Pasteurella multocida är känslig för flera olika typer av antibiotika inkl. vanligt V-penicillin (t ex Kåvepenin, Peceve). V-penicillin har också effekt på många av de infektioner som orsakas av människobett, dock ej på stafylokocker och betalaktamasbildande anaerober. Vid snabbt debuterande (inom ett dygn) infektion efter hund-kattbett behöver man vanligen bara täcka pasteurella varvid v-penicillin är ett bra val.

Stafylokockpenicillinerna (Heracillin, Diclocil) har ingen effekt på pasteurella och är dåligt även på flera andra av de förekommande infektionstyperna. De är därmed mindre lämpliga som primärbehandling, speciellt efter hund-kattbett.

Spektramox har god effekt på pasteurella, stafylokocker, streptokocker och många anaeroba bakterier och är därmed ett tilltalande preparat vid infektioner efter bett, både hund-kattbett och mänskliga bett. Den som tycker om att förenkla sin tillvaro kan välja detta preparat vid alla bett där inte penicillinallergi föreligger.

Vid penicillinallergi kan man behandla pasteurella med doxycyklinpreparat (t ex Vibramycin, dock dåliga stafylokockmedel) eller Tavanic (vanligtvis ganska bra stafylokockmedel men inget vidare på streptokocker). Även cefuroxim (Zinnat, dåligt på stafylokocker men bra på streptokocker) går sannolikt att använda, dock ej om patienten fått anafylaktisk reaktion på penicillin.

För kraftigt penicillinallergiska barn blir det problem. In vitro-data talar för att trimetoprim-sulfa (t ex Eusaprim) respektive klaritromycin (Klacid) kan ha effekt på pasteurella. Båda biter även på stafylokocker.

Dalacin är ett bra alternativ vid människobett men ej för pasteurellainfektioner. 

2004-11-24 Per Arneborn, Ove Jansson